Socialt arbete, socialt arbete, socialt arbete.

   Onsdagen den 11 mars var första dagen på våra fältstudier. 

Tanken är att vi ska få träffa studenter från socionomprogrammet som är ute på sin praktik, och så ska dem berätta lite för oss om den platsen dem hamnat på. Fantastiskt.

Men, för det första så har jag lagt 82 kronor på att ta pendel till och från Kungsbacka. Och nej, det är inte en enorm summa, men jag kan ju säga att det finns en hel del saker jag hellre hade lagt dem pengarna på. Dessutom var vi tvungna att köpa lunch, så då plussar vi på 60 spänn. Ja!

Nu låter jag väldigt negativ här, men jag blir så trött bara. Vi fick ändå inte se något av verksamheten, så vi hade lika gärna kunnat ha det på vår institution på Sprängkullsgatan. 

Hur som hur.

En tjej jobbade med utredning av barn, en med äldreomsorg och en inom frivården. De två första var väldigt intressanta, den tredje inte såååååå rolig... Jag är ledsen att säga det, men vi fattade ingenting typ. Hon berättade en historia, och den tog liksom aldrig slut. Ingen början, inget innehåll och inget slut.

Så kan det vara ibland, med vissa socionomer... Haha!

   Något som däremot är positivt är min utbildning i stort, I love it! 

Det är underbart, underbart, underbart! Våren är på ingång. Jag ska börja cykla. Kärlek finns. Sol, sunshine, no rain. Alltså, solsken och inget regn. Är inte det fantastiskt så säg?

Nu har jag dessutom skrivit att jag ska börja cykla, så ni får hålla koll på mig. Vi får väl se hur det går. Måste ta hem cykeln från min syster bara... Det kan ju ta ett tag, vissa saker är inte lika högt prioriterade som andra för mig. 

   Nej, nu måste jag laga mat! Fråga inte vad, jag har ingen aning. Slänger ihop nåt. Det var som igår när jag kollade på "Gordon Ramsay's cookalong  live" (ja, det står exakt så i tv-tablån), och så var det en ung, blond tjej som hette Donnna, och hon fanns med i direktsändning via en kamera hemma hos henne. Hon skulle då laga samma tre rätters middag som Gordon gjorde i studion. Hon är värdelös. Haha. Roligaste någonsin typ. Det värsta; jag var hon i köket. Typ. På riktigt. Inte roligt. Okej, jag kanske inte är sååå dålig. Men, jag har noll självförtroende i köket, så det brukar inte bli great precis. Tur att man har en fantastiskt duktig pojkvän i köket. Mamma är världsbäst på sås, och bror min är en hejare också. Synd bara att jag ALDRIG får äta hans mat eftersom jag aldrig blir hembjuden till honom. Pik.

   Nu ska jag vara Donna i mitt eget kök, tur att det inte är direktsändning.