Idag känner jag mig tappad. Förlorad. Kanske till och med bortglömd. Av mig och av andra. Jag är trött, tråkig och grå. Precis så känns det. Livet skulle bli bra 2009, livet började kasst 2009 och det känns inte mycket bättre ju längre tid som går. Jag vill vara en rolig person igen. Jag vill ha den entusiasmen som jag hade på gymnasiet. Jag var kanske inte direkt så glad i ettan, men tvåan och trean. Den personen jag var då, så önskar jag att jag kunde vara nu. Det kan jag inte. Känns som om jag hamnat i en återvändsgränd. Det finns liksom ingen utväg. Nu är jag en tråkig, grå och mindre entusiastisk person. Varför?
I somras var jag åtminstone kär, lycklig och lite galen när tillfällen gavs. Vart är den personen nu? Kommer hon tillbaka nu när det blir vår?
Just idag känner jag mig ensammast i världen. Just idag känns det inte som om det spelar någon roll vem jag pratar med för ingen verkar förstå mig, se mig eller höra mig. Och jag hatar att vara den deprimerade som drar ner stämningen för de som alltid måste lyssna. Jag vill inte vara den personen, men jag vet inte heller hur jag ska kunna vara någon annan just idag. Just idag kan jag nog bara vara en tappad person. En ledsen, tappad och bortglömd person.
Känns inte precis som om "I väntan på Godot" är räddningen, men man ska aldrig säga aldrig.
Förstår precis hur du känner dig gumman. Och jag vet att det inte spelar så stor roll vad andra säger till dig just nu. Men jag vill i alla fall säga att du verkligen inte är tråkig eller grå.
SvaraRaderaDet finns inte någon jag känner som sprider sådan positiv energi omkring sig som du gör.
Och du har som alla andra rätt att känna dig deppig, nere, trött och vad du vill. Ingen uppfattar dig som en "stämningssänkare".
Av mig är du inte bortglömd. Skickar världens varmaste och tröstande kram till dig i tankarna!
Du kan väl inte vara grå och tråkig! Du är ju soliga glada Nina ju.
SvaraRaderaFast jag fattar precis vad du menar, även om du kanske inte tror det. Men precis så har jag känt större delen av de senaste tre åren ungefär. Särskilt den senaste hösten och våren 2006. Då var jag också tappad, lost, borta. Och tråkig.
Men det blir bättre. Varför? För att det måste det.